Det som behandlas i fråga 16 är en mätstation för lodbasmätare. Den aktuella bunkern eller observationsvärnet fungerade som mätstation för Kustartilleriet på Hemsön i Härnösandsområdet.
Med en lodbasmätare mäts såväl bäring som avstånd till ett sjömål. Därmed är sjömålets läge/position entydigt bestämt och vi behöver alltså inte två samtidiga avläsningar från olika platser som i lång vågbas och kort vågbas. Lodbas användes inom Kustartilleriets fasta och rörliga artilleriförband fr o m början av 1900-talet och ända fram t o m 1970-talet. Lodbas har även fungerat som reservmetod vid t ex inbasmätning.
Lodbasmätning är en optisk mätmetod som kräver naturlig eller konstgjord belysning av sjömålet. Sjöhävning och dålig sikt försvårar mätningarna.
Namnet ”lodbas” kommer ifrån att den kända basen i systemet är det lodräta avståndet mellan havsnivån och instrumentet dvs dess höjd över havet. Detta lodräta avstånd måste vara noggrant bestämt och helst så stort som möjligt. Ju större höjd över havet desto längre bort hamnar horisonten dvs räckvidden för mätstationen ökar med instrumentets höjd över havet. Mätningens noggrannhet ökar även den med en så hög placering som möjligt (de extremt små vinklarna och vinkelskillnaderna på stora avstånd blir då större vilket ger noggrannare avståndsbestämningar).
Avståndet till målet bestäms av hur mycket lodbasinstrumentet vinklas nedåt (den s k depressionsvinkeln, α i °). Sjömål på stora avstånd ger små α och mål som ligger närmare mätstationen kräver större nedvinkling av instrumentet dvs större α. Den som avläser instrumentet behöver inte göra några beräkningar utan avståndet kan avläsas direkt på den silverfärgade trumman efter att instrumentet riktats in mot gränsytan mellan havet och sjömålet. Bäringen till målet avläses direkt på instrumentets horisontella vridskala. Här nedan visas grundprincipen för avståndsmätning med lodbas (utan hänsyn till jordens rundning eller ljusets brytning/refraktion):
Jämförelse: Den lodräta nedriktningsvinkeln (depressionsvinkeln, α) motsvarar alltså den vinkel som en fågel i planflykt måste titta ned på dig för att se dig. Denna vinkel är exakt lika stor som den höjdvinkel som du måste titta upp för att se fågeln.
Fotot nedan illustrerar att större lodrät nedriktningsvinkel (depressionsvinkeln, α) innebär att objektet ligger på ett mindre avstånd d än när vinkeln är mindre. Vi ser också att de lodräta vinkelskillnaderna mellan objekt ”en bit bort” blir mycket små och att vinkelskillnaderna för objekt nära blir relativt stora. Ju större vinkelskillnader desto säkrare avståndsbestämningar.
Fotot är taget c:a 3 m över havet vilket innebär att det optiska horisontavståndet är c:a 6 800 m (α ≈ 0,0253°). Det fyrliknande sjömärket på Eneskärv till vänster i bild ligger på avståndet 1 530 m (α ≈ 0,1123°), den yttersta delen av udden som sticker ut från vänster hitom Eneskärv (Vägga udde) finns på avståndet 588 m (α ≈ 0,2923°) , den yttersta delen av udden som sticker ut från höger (Yttre Ortholmen) ligger på avståndet 393 m (α ≈ 0,4374°), och avståndet till den lilla fyren i vågbrytaren i mitten av bilden är 102 m (α ≈ 1,685°). Hade höjden över havet varit 30 m skulle den optiska horisonten legat på ett ungefärligt avstånd av 21 400 m och samtliga objekt hade legat mer separerade i höjdvinkelledd (6 800 m → α ≈ 0,2528°, 1530 m → α ≈ 1,123°, 588 m → α ≈ 2,921°, 393 m → α ≈ 4,365° och 102 m → α ≈ 16,39°).
Här nedan visas två foton på lodbasinstrument m/13. Lodbasinstrumentet är i grunden en kikare som är vertikalt nedvinklingsbar (depressionsvinkeln, α) och horisontellt vridbar (bäringen). Fotot till vänster är taget i Museum för rörligt kustartilleri på Aspö i Karlskrona skärgård. På instrumentet står det att det kan användas på höjderna 10 – 55 m över havet. Dock krävs det trumbyte vid olika höjder. Fotot till höger kommer från Rekrytinstruktion för Kustartilleriet 1943. Lägg märke till att de två fotona har likadana instrumentfundament som det som syns i fotot från bunkerns insida ovan.
Vi avslutar med några andra exempel på ursprungliga mätstationsbunkrar för lodbas. Den första kommer från Västra Hästholmens fort (Blekinge) och det andra kommer från Femörefortet (Oxelösund).
