Konstruktionen i frågan är ett av totalt fyra mätstationstorn som anlades i Blekinge östra skärgård kring år 1918. Tornen var från väster placerade på Almö (0,0 km), Bollö (4,8 km), Aspö (6,3 km) och Östra Hästholmen (19 km). Ungefärligt avstånd från Almö-tornet står inom parentes. Mätstationstornen användes för det svåra (tunga) batteriet Aspö berg (AB) som bestod av fyra 30,5 cm kusthaubits m/16 (se foto längst ned på sidan).
Positionen för ett sjömål bestämdes med samtidigt avlästa bäringar från två mätstationer. Bäringen är vinkeln mellan nord och målet från respektive mätplats. Den vågräta distansen (= baslinjen) mellan två mätstationer var relativt stor och metoden kallades därför ”lång vågbas”. De två samtidiga bäringarna lades in grafiskt på ett skjutbord i batteriets sammanställningsplats (S-plats) och gjordes där om till avstånd och bäring från batteriet.
För att kunna bestämma ett fartygs position måste baslinjen måste vara tillräckligt lång. Ju längre baslinje desto mer exakt blir mätningen. Vinkeln mellan de två bäringarna från mätstationerna i målet ska vara större än 30° för noggranna positionsbestämningar. Eftersom baslinjen för mätningar på fartyg vid horisonten måste vara minst c:a 10 km kan det vara svårt att hålla isär flera mål eftersom förhållandet mellan dem kan uppfattas olika vid de två mätstationerna. Dessutom kan t ex regnskurar och konstgjord dimma skymma sikten för den ena mätstationen men inte för den andra.
Mätningarna gjordes med en teodolit i varje mätstation. En teodolit är ett optiskt precisionsinstrument för vinkelmätning i form av en vridbar kikare. Kikarens vridningsvinkel avlästes på en skala med mycket fin gradering.