Detta är en artikel i två delar. Länken till del 2, som behandlar ett konkret exempel,
finns i slutet av artikeln.

Introduktion och sammanfattning

I Sverige finns det rik tillgång till stabilt och högkvalitativt urberg på lättåtkomligt djup. Geologiska fenomen som vulkanutbrott och jordbävningar saknas här. Politiskt ligger Sverige omgivet av väletablerade demokratier med likartade värderingar som oss själva. Speciellt från tiden för andra världskriget och framåt har vår berggrund använts för civila och militära sammanhang i mycket stor omfattning. Efter kalla krigets slut har huvuddelen av bergrummen tagits ur bruk, rensats och förseglats.

De oanvända bergrummen utgör potentiella risker eftersom de har en dragningskraft på nyfikna och äventyrslystna som ser det som en utmaning att ta sig in i dessa och undersöka dem närmare.

Ett alltmer försämrat säkerhetsläge har skapat en befogad och ansenlig efterfrågan på säkra utrymmen från civila aktörer. Många av de oanvända bergrummen hade gått att använda i detta sammanhang. Tyvärr uppvisar myndigheter och beslutsfattare i Sverige ett svårförståeligt och i vissa fall nära nog fullständigt ointresse för frågan. Med andra ord sker en gigantisk kapitalförstöring i bergrummen som sakta förstörs samtidigt som det finns stort intresse för att använda dessa. Personskaderiskerna i anläggningar som inte används eller regelbundet kontrolleras är obehagliga.

Historik

Med urberg avses berggrund som är äldre än 545 miljoner år. Det svenska urberget, som utgör den största delen av den svenska berggrunden, består främst av olika varianter av de två bergarterna gnejs och granit. Den militära användningen av berganläggningar i Sverige kom igång i slutet av 1800-talet. Mellan åren 1889 – 1907 byggdes 12 bergfort där anläggningarna fanns insprängda i en kärna omgiven av en utsprängd fortgrav. Vabergets södra fort var det första bergfortet och mest känd är Bodens fästning med sina fem bergfort. Vapen- och hotutvecklingen gjorde att bergbyggnadstekniken behövde utvecklas.

Strax före och under tiden för andra världskriget byggdes det ett stort antal bergrum i Sverige med varierande användning. Det rörde sig exempelvis om kustförsvarsbefästningar, skyddsrum, förrådsanläggningar, ledningscentraler, … etc. Efter andra världskriget blev hotbilden allvarligare i och med att det nu fanns mycket kraftfulla kärnvapen. Berganläggningar och bunkrar som byggdes före och under andra världskriget blev ofta omoderna i och med kärnvapenhotet (t ex vad gäller: bergtäckning, ingångsdelar, stötvågsdörrars placering/utformning, nödutgångar, ventilationskanaler, filtersystem, kabelgenomföringar, tunnelinklädning, ytbehandling, inbyggda huskroppar, markstötvågsskydd, EMP-skydd, …).

Under kalla kriget satsades enorma summor på nya bergrum med hög skyddsnivå. Nu byggdes även viss samhällsviktig infrastruktur in i berg. Till exempel byggdes ett antal berghangarer, fartygstunnlar, befolkningsskyddsrum, hela produktionsanläggningar, kraftverk, kommunikationscentra och kommunala funktioner i berganläggningar. Vapenutvecklingen med de mycket kraftiga vätebomberna, den väsentligt bättre träffsannolikheten samt speciellt konstruerade bunkervapen gjorde mot slutet av kalla kriget att det blev en relativt allmän uppfattning att fasta försvarsanläggningar inte längre var så god idé. Utspridning, utrymning, redundans och rörlighet blev de nya ledorden.

Under kalla krigets början var steget till att använda kärnvapen mycket stort. Senare under kalla kriget blev ”GO NUC” (dvs att sätta in kärnvapen i striden) en del av stormakternas planerade taktik på en anmärkningsvärt låg nivå. I slutet av kalla kriget blev steget för kärnvapeninsats återigen stort. Nu började kärnvapen betraktas som ett i stort sett oanvändbart vapen som vid användning dessutom skulle vittna om misslyckande, svaghet och inkompetens på slagfältet. Ett användande av kärnvapen får enorma konsekvenser och är naturligtvis helt oförenligt med Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid.

Den eviga fredens tid

Efter kalla krigets slut tog en period med ”evig fred” över. Invasionsförsvar och civilt försvar ansågs onödigt och merparten av våra bergrum avvecklades i högt tempo under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Bergrummen rensades i varierande grad ut och öppningarna (in-/utgångar, reservutgångar, ventilationsöppningar, kabelschakt, …) plomberades, dvs gjöts igen, med armerad betong. I en del fall kompletterades igengjutningarna med sten- och jordfyllning på utsidan. Bergrum utan passiv dränering med självfall börjar naturligt fyllas på med vatten upp till grundvattennivån och blir sakta förstörda och bortglömda. De flesta av dessa bergrum saknar nu betydelse för Sveriges totalförsvar.

Farliga bergrum

Likt laddade råttfällor ligger de hemlighetsfulla och mystiska berganläggningarna och lockar främst unga män. Plomberingarna har många gånger visat sig vara relativt lätta att forcera och många mer eller mindre kriminella grupper/individer tar sig frekvent in i nedlagda berganläggningar (ofta via luftintag eller nödutgångar). Detta för att undersöka, kartlägga och dokumentera anläggningarna samt deras besök. För att få extra uppmärksamhet publiceras anläggningsbesöken ofta på sociala medier som t ex Facebook och YouTube. Drivkrafterna för att olovandes ta sig in i avvecklade bergrum och därefter visa upp detta offentligt kan vara ofattbart stora.

Tyvärr lämnas anläggningarna oftast öppna efter intrången och de utgör då potentiella risker för personer som kommer dit senare. Anläggningarna är inte i skick att besöka och det finns en mängd allvarliga personskaderisker i en plomberad anläggning som t ex öppna schakt, fall-/halk-/snubblingsrisker, otjänlig luft, utstickande armeringsjärn, risk att fastna under vatten, risk att drunkna, sönderrostade stegjärn, murkna trädetaljer, svartmögel, takmonterade detaljer och innerväggar som kan rämna/falla, vassa föremål som sticker ut, frostsprängning, rotsprängning, tak/väggar som behöver skrotas, … etc. Dessutom finns det ingen mobiltäckning för nödsamtal i en nedlagd berganläggning. Det har skett olyckor i samband med otillåtna besök i övergivna anläggningar och det kommer säkert att ske fler. Det moraliska ansvaret vilar tungt på den markägare som vet att han/hon har en öppnad och obevakad berganläggning på sina ägor. Fastighetsägarens juridiska ansvar för tredje man som tar sig in i anläggningen är så besvärligt att reda ut att ansvariga myndigheter inte kan/vill svara på detta. Även djur kan naturligtvis skadas i öppnade anläggningar. Några av riskerna som finns i övergivna bergrum illustreras med nedanstående foton.

För att sköta ett bergrum krävs det bland annat att det naturliga vattenflödet i berget hanteras. Även i relativt bra berg kan vattenflödet vara avsevärt. I vissa fall kan passiv dränering med självfall klara det mesta av vattenflödet, men i de flesta fall krävs en lågt placerad pumpgrop. Fukten i bergrummets luft behöver normalt åtgärdas med avfuktningsanordningar och/eller ventilation med värme.

Om den relativa fuktigheten i anläggningen tillåts bli hög skapas goda förutsättningar för mögel av olika sorter. Lite förenklat brukar man generaliserande säga att det i regel ofarliga vita möglets förekomst är ett förstadium till svartmögel (i många fall besvärande och farligt). Allt som ser ut som mögel är det inte. Vitt ludd på en betongyta är oftast inte mögel utan istället vit kalk- och saltutfällning. Växtlighet på väggar, tak och golv kan vara rötter istället för mögel. Både utfällningar och rötter behöver fukt.

Nutid

Omvärldsläget har kraftigt försämrats i och med Rysslands militära aggressioner. Läget i Sverige har också försämrats i och med en ökad terrornivå, utbredd gängkriminalitet och en splittrad befolkning med stora värderingsskillnader även i grundläggande frågor. Såväl det militära som det civila försvaret har åter börjat inse nyttan med bergrumsanläggningars skyddsnivå. Staten har därför återtagit en del berganläggningar.

Det stora flertalet övergivna berganläggningar kommer dock även fortsättningsvis att vara avvecklade. I många fall är det klart uttalat att de inte kommer att bli aktuella att ta i drift igen av totalförsvaret. En del av berganläggningarna har blivit röjda på detaljnivå (spioner, myndigheter, böcker, sociala medier, ..).

Samtidigt finns det ett ökat behov och intresse från civila aktörer att kunna placera samhällsviktig utrustning i bergrum. Inte minst Rysslands aggressiva anfallskrig i Ukraina har visat på vikten att kunna skydda civil infrastruktur. Det finns en mängd avvecklade bergrum från kalla kriget som har goda förutsättningar att kunna återanvändas. Tyvärr har det visat sig vara mycket svårt att på senare tid kunna få tillgång till dessa bergrum som ändå inte ska användas. Centrala myndigheter, kommuner och beslutsfattare är ofta helt ointresserade av att det blir samhällsviktig verksamhet i de fullt användbara bergrummen. Hellre vill man låta bergrummen stå oanvända och oövervakade (och i värsta fall vara råttfällsliknande beten för nyfikna ungdomar) än att sälja dem och få verksamhet i dem igen. Med aktiv verksamhet följer naturligtvis också skötsel och övervakning av bergrummen. -Märkligt och en ansenlig resurs-/kapitalförstöring !

Konkret fall

Två av vår förenings medlemmar, tillika entreprenörer, beslutade sig 2022 för att göra något konkret för att skydda den svenska IT-sektorn mot angrepp. Detta efter att ha sett hur Ryssland brutalt attackerade den civila infrastrukturen i Ukraina. Det visade sig dock vara mycket svårt. Enbart staten har resurser att projektera och spränga ut nya bergrum. Vissa gamla totalförsvarsbergrum som på senare tid använts av IT-företag har nu återtagits av staten med konsekvensen att näringslivets installationer och beredskap offrats. Centrala myndigheters agerande och brist på kommunicerad strategi har skapat osäkerhet hos länsstyrelser och kommuner. Även om berganläggningarna av olika skäl inte kommer att användas av det statliga totalförsvaret, förhindras alltså näringslivet att återställa och/eller öka sin beredskap p g a en allmän ovisshet. Konkret exempel (artikel del 2):    Avvecklade bergrum behövs för att rusta upp det civila totalförsvaret

Fråga i Riksdagen: Det finns även intresse för frågan i riksdagen (en skriftlig fråga till statsrådet Carl-Oskar Bohlin):    Försäljning av plomberade och nedgångna bergrum för att stärka totalförsvaret         Statsrådet Carl-Oskar Bohlins skriftliga svar på ovanstående fråga.

Kontakt via e-post:    infofortifikation.se       (skriv in @ mellan info och fortifikation,
ska minska risken för spam).

Bilderna kan förstoras med höger musklick på bilden och menyvalet ”Öppna bild i ny flik”.