De två ”betongklumparna” i fråga 04 hör ihop med en åttkantig hålighet i marken lite längre söderut. Det var batteri Järnaviks luftvärn (lv). Luftvärnets huvuduppgift var att bekämpa fientligt flyg. Av tradition var pjäsvärnen för lv-kanonerna ofta, som här, åttkantiga (tidigare förekom även runda eller sexkantiga). Freds-/väderskydd till lv-värn var historiskt ofta uppbyggda av inåtlutande liksidiga plåttrianglar. Detta gav skydden ett karakteristiskt tältliknande utseende.

Den södra ”betongklumpen” har en rund urgröpning och här fanns luftvärnets centralinstrument (eldledning). Med eldledningsmaterielen bestämdes bäring, avstånd och höjdvinkel till målet. Bl a väderförhållanden och målets rörelsemönster vägdes in vid eldledningen. I de tre lv-värnen fanns splitterskyddade utrymmen för personal och ammunition (det senare saknades i värnet för centralinstrumentet). Värnen var sammankopplade med kommunikations- och signalkablar.

Det som var speciellt för Kustartilleriets lv-personal var att de tränats för att även kunna göra insatser mot små snabba sjömål och kunna medverka i närförsvaret på marken.

(trapporna som förekommer i nedanstående foton är ett senare tillägg för att besökare lätt ska komma upp ur groparna)

 

Äldre 40 mm lvakan (Rekrytinstruktion för Kustartilleriet 1943).
Äldre centralinstrument (Rekrytinstruktion för Kustartilleriet 1943).