Inför den kommande splittringen och nedläggningen *) av Fortifikationsverket utkom en upphandling om ett bokprojekt för cirka ett år sedan. Boken skulle presentera de 400 åren av befästningskonst som vi haft i Sverige. 10 delförfattare har i lika många kapitel presenterat allt från små kustvärn i skärgården till de fyra stora befästa städerna. Här finns Bodens fästning, Carlstens, Karlsborg, Karlskrona, Göteborg med mera. Även flotiljområdena runt om i landet beskrivs detaljerat. Och för en del kommer den korta delen om rikets högsta ledning att ge mersmak till vidare spekulationer…

Boken ses som välskriven med mycket bildmaterial från FortV medarbetare, museer och arkiv. Till många delar är recensentens kunskaper inte så detaljerade att jag kan klaga på innehållet, förutom kapitlet om kalla kriget. Även om det står att det är de olika kapitelförfattarna som ansvarar för sina egna kapitel så blir det naturligt så att FortV kommer att få del av de felaktigheter som smugit sig in i boken. Det ska också sägas att boken är på över 240 sidor och att vi alla vet hur svårt det är att få alla fakta rätt.

Några kommentarer på kalla krigsavsnittet, som är på 32 sidor.

I avsnittet om Landsort hävdas att det gamla batteriet var aktivt till slutet av 1960-talet, vilket är 10 år för lite. (det står exakt samma information på Wikipedia.)

Delen om berghangarerna är till stor del tagen ifrån boken med samma namn. Då den nu är fem år gammal har rätt mycket mer information framkommit, vilket tyvärr inte tas upp. Till exempel hävdar författaren att Sveriges berghangarer är ”…unika till sin storlek och utformning. I Norge och Schwiez byggdes visserligen bergtunnlar som skydd för flygplan, men då av helt andra och mindre dimensioner än i Sverige”. Detta stämmer inte helt, Norges i Bodö som troligen snart blir museum står sig bra i jämförelse, likväl som den finska i Rovaniemi och de i Schweiz. Även några i Kina och ”Klek” i Bosnien var i paritet med de svenska.

När KA presenteras och dess modernisering har en miss gjorts i granskningen. Det står korrekt att Hemsö fick ett 15,2 cm batteri med tre dubbelpjäser men meningen efter är ”Dessutom förstärktes Holmön med ett av de två batterierna med 15 centimeters dubbelpjäser som byggts.” Troligen skulle hela det stycket strykas.

I samma del presenteras de 30 st 7,5/57 batterierna med att de var spridda från trakten av Hemsö vid Härnösand till Marstrand. Detta ska istället vara Umeå till Lysekil.

I delen om12/70 ”ERSTA” återfinns en del att kommentera. Dels finns här en ny förklaring av förkortningen ERSTA men mer intressant är delen om EMP-skydd där det står ”befästningen konstruerades så att pjäsen med utrymme för ammunition och personal utgjorde en EMP-skyddad enhet, ”upphängd” i urberget på stora stötdämpare.” Detta skull stämma om man pratade om 7,5/57 serie III som finns på bild nära texten men det är om12/70 som saknade komplett EMP-skydd. 12/70 hade skydd på inkommande ledningar och i durkarna men att få det till en EMP-skyddad enhet är att ta i. Många är vi också som vet att pjäsen och durken i 12/70 sitter fast i berget och resten står på gummiguddar.

*) Efter att recensionen skrevs kom regeringens nya beslut om att FortV INTE ska läggas ner utan fortsätta som förut, fast med mer sammarbete med Statens Fastighetsverk.